Vem är jag?

Ja hörni.. Den frågan kan till och med vara svår att svara för mig själv.


Det är inte lätt att sammanfatta och försöka beskriva något såpass komplext via enbart text, det är i princip omöjigt. Jag försöker fortfarande hitta mig själv, och dom dagarna går upp och ner, fram och tillbaka. Ibland tror jag det ena, det ena tror jag det andra. Det jag vet om mig själv är att jag har funktionsnedsättningar. Min kontakt hos BUP påbörjade tidigt för mig, jag var runt 12 års åldern när jag första gången fick kontakt hos barn och ungdomspsykiatrin. Blev då diagnostiserad med PTSD i följd av trauman jag blev utsatt för som barn. Nu som 19 år fick jag min ADHD diagnos konstaterad, som jag önskar jag kunde få på papper tidigare. I hopp om att jag då eventuellt hade fått den rätta hjälpen, som jag aldrig riktigt fick.



Det kan kännas lite som att klä av mig psykiskt naken när jag öppnar mig såhär mycket om mitt privata liv offentligt, men jag försöker faktiskt bara vara den förebilden jag själv behövde som liten. Då behövde jag inte någon som visste hur det rent praktiskt fungerar i kroppen med olika psykiska problem, någon som läst en del papper och böcker i några år, sedan fått en legitimation för ett yrke där en ska få behandla många olika typer av trasiga själar och individer. Utan jag behövde verkligen någon som faktiskt varit med om det (självklart är det inte något jag önskar NÅGON) men det var något jag behövde läsa, se och förstå, att jag inte var ensam. Även om jag visste att det fanns många med liknande problematik och svårigheter som mig, som jag fick sagt från psykiatrins sida, så var den där ensamhetskänslan kvar hos mig och skav under långa perioder. Jag såg bara dessa “perfekta” bilder på influensers flöden, men såg sällan den verkligheten jag själv hade. Ska livet vara sådär fint och glatt hela tiden? Är det så alla andra faktiskt lever? 
Och det är ju det jag som bloggare/influenser vill förändra och ge mer insikt till de okunniga inom psykiska ohälsa, att verkligheten har givetvis sina fina sidor, men att inte “gömma” dem där lite mörkare eller sämre dagar. Men där är det hysch-hysch, inget jag heller skriver på mitt CV men det är ändå viktigt att inte förvrida bilden på vår verklighet.



Jag väljer att dela med mig rätt mycket av mig själv, men jag styr mig själv och bestämmer vad jag vill berätta. Ändamålet för mig, som inte bara är att få skriva av mig, är att förhoppningsvis inspirera fler fina själar att våga vara sig själva och BRYTA denna TABUN kring psykisk ohälsa! 

Den enda gången jag backar, är då jag ska ta sats