Intervjuad av Sveriges Radio

LÄSVÄRT Psykisk ohälsa PTSD

I förrgår så blev jag intervjuad av en journalist som arbetar på P4 Sjuhärad, Sveriges Radio. Jag kommer få vara med av en granskning av psykiatrin, jag kommer få dela med mig av mina upplevelser av de tvångsåtgärder jag blev utsatt för under BUP tiden.
Det är något utav det jobbigaste jag kan prata om, något utav den jobbigaste tiden jag upplevt som barn.
Det sätt jag blev behandlad på var så långt ifrån okej, det vart för mycket våld och åtgärder som bara gjorde min psykiska hälsa värre. 
Och detta betyder så himla mycket för mig, att få nå ut till fler människor. Inte för att det är synd om mig, inte för att jag vill få den typen av uppmärksamhet där jag vill ha bekräftelse på hur buhu synd det är..

Utan det är för att jag äntligen kommer få min rättvisa, äntligen få bekräftat att det jag vart utsatt för, inte var okej! Det var sällan mitt fel, och att få det lyhört från en seriös sida med “bevis och fakta” så tror jag bara det kommer hjälpa mig mycket. Hjälpa mig att förstå mig själv bättre, förstå att det är fullt ut rimligt att jag mått och mår som jag gör utav det som skett under de senaste åren.

Jag kommer träffa journalisten fler gånger, nu när vi träffades sist så fick jag berätta lite mer “luftigt” om varför jag från början fick kontakt med BUP. Nu har jag beställt mina journaler, så det är dom vi väntar på inför nästa träff. Jag och journalisten ska tillsammans gå igenom journalerna, mer noggrant men med mest fokus på de tvångsåtgärder som utförts på mig. “Markera ut” de åtgärder som faktiskt inte hade sin riktiga motivering för att utföras, som kanske till och med var olagliga. 

Detta är som sagt ett väldigt känsligt ämne för mig, och även om BUP nu har förbättrats på den biten med att minska tvångsåtgärder, så är ju jag fortfarande den drabbade som inte fått min rättvisa hörd. Att få dela med mig av mina personliga erfarenheter som mänsklig individ kan förhoppningsvis göra väldigt mycket nytta. Både för dem som själva blivit utsatta för liknande situationer, men även de som jobbar inom psykiatriska vården. För att de ska få en extra syn och förståelse på hur mycket deras arbetssätt kan göra såpass mycket skada som den gjort på mig, om man inte gör det på rätt sätt.

Det ska bli spännande att få slutresultatet på allt, men just nu är jag mest ivrig på att få hem journalerna. Så att jag själv kan läsa igenom och komma ihåg mer, för det finns ofantligt mycket händelser som jag helt och hållet har förträngt. Det är såklart väldigt läskigt och obehagligt att bara tänka tanken på att det finns så mycket mer som jag kommer kunna komma ihåg, men samtidigt så är det en del av min bearbetning. Och jag känner mig såpass stabil som är självskadefri nu, och att jag kan hantera min ångest mycket bättre än jag tidigare gjort.
tufft kommer det givetvis bli, men det är något jag kommer överleva, som jag ändå någon gång i livet kommer få behöva bearbeta ändå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.